Min hjälte

Min hjälte

Min hjälte, eller mina hjältar är alla kvinnliga piloter i hela världen. Jag själv vill bli pilot. Det känns som att många människor tycker att pilotyrket är ett jobb för män. För när jag berättade för min klass att jag vill bli pilot, så vände sig några om och kollade på mig som om jag fullständigt galen. Är det så konstigt? För om en kille hade sagt det så hade nog ingen reagerat på det sättet. När jag var inne på Flashback forum så läste jag att folk ofta känner sig mer osäkra när kvinnor har stort ansvar, som läkaryrket och pilotyrket exempelvis. Det är idiotiskt. Vad är förklaringen till detta? Det är just det som ingen skriver.

Pilotyrket är ett jobb som är könsneutralt. Det passar människor med stor förmåga till simultankapacitet, lugn och snabb beslutsförmåga. Enligt schablonen borde kvinnor bli bättre piloter än män. När man blir pilot går man i genom många fysiska tester som män har lättare för. Testerna är liksom gjorda för piloter men för kvinnor blir det jobbigare iallafall. Antagligen för att män har allmänt mer muskler än kvinnor, vilket är normalt. Dessa tester med har då med att bli stridspilot att göra. Att bli civil pilot är inte lika fysiskt.

Antalet kvinnliga piloter är ökande men lågt, med cirka 5 procents andel av samtliga piloter. Antalet stridspiloter är ännu mindre. Sverige har EN ända kvinnlig stridspilot. Jag vet faktiskt inte varför siffran är så grymt låg.. Saknas intresse? Eller saknas mod, vågar man inte ta så stort ansvar som krävs? Jag har faktiskt ingen aning. Jag tror eller jag vet att kvinnor kan vara minst lika bra som män!

Anledningen till att kvinnliga piloter är mina hjältar är för att jag tycker att de uppmuntrar folk att uppfylla sina drömmar. Det är en hård utbildning, det är ett hårt yrke. De bevisar att kvinnor kan göra det som män kan. Jag vill uppfylla min dröm. Även om folk kommer ha fördomar om mig.

När folk berättar för klassen att de ska bli fotbollsproffs i Spanien eller gifta sig rik och bo i Los Angeles så tänker jag, hur stor är sannolikheten? Det kanske är så som de tänker när jag berättar att jag ska bli pilot. Men jag tycker att alla ska följa sin dröm och det ska jag göra med.

Johanna Bäck, blivande pilot

25/11-15

Våra favorit gudar

Det är viktigt för oss greker att ha en gud man gillar mest. Vi är en polytesistisk religion. Vi tror på alla möjliga gudar. Jag gillar Hera mest. Hon är äktenskapets och barnafödandets gudinna och fru till Zeus som är himlens gud. Varje gång jag varit gravid har jag bett Hera om att allt ska gå bra. Det har det gjort. När jag och Alejandro är osams brukar jag be till Hera att allt ska lösa sig igen, det har det också gjort. 

Alejandros favorit är Poseidon. Eftersom att han är ute på vattnet och seglar så mycket så brukar han och hans kollegor be till Poseidon att vattnet ska vara stilla när de ger sig ut på havet. De är ju en så lång resa till Alexandria! Poseidon är havets gud. Han kan skapa stora vågor och jordbävningar med sin treudd. 

Vi brukar föra med oss berättelser, de kan vara sanna berättelser men ingen vet riktigt. Dessa kallas för myter.

Naken man i Syrakusa

Jag och Alejandro seglade bort till Sicilien. Det är en underbar ö, den är så vacker! Det tog ca 2 veckor att resa dit. En dag var vi ute och gick inne i staden, då sprang en naken man förbi oss på gatan. Han sprang och skrek "Heureka" "jag har funnit det". Vi frågade vad som stod på, tydligen var han en man som heter Arkimedes som hade hjälpt kungen. Kungen hade tagit hjälp av Arkimedes för att han tvivlade på om hans krona var av rent guld eller om smeden hade tagit en del och blandat resten med silver. Men det är svårt att mäta en krona. Tydligen hade Arkimedes tagit ett bad och upptäckte hur hans volym gjorde så att vattnet i badkaret steg. Då kom han på att han kunde jämföra kronas volym med guldet som kronan skulle innehålla. Men svaret var inte samma. Så Arkimedes konstaterade att kronan inte var av rent guld. Så smeden som gjorde kronan blev dömd till döden.

Vilken resa!

Filosofen Demokritos

Det hände något spännande i helgen! Filosoferna från Aten kom till Rhodos på besök. De förmedlade deras kunskap till oss här på ön. Vi var väldigt exalterade. Vi var i Lindos för att invänta deras skepp. Det var jag, Alejandro och Azalea. När skeppet kom så gav vi filosoferna lite vin och oliver, som tack för att de kom hit. Azalea var väldigt intresserad, hon fastnade hos en filosof. Han heter Demokritos. Han berättade för henne om hans upptäckt. Om dessa, atomer. Atomer betyder odelbara. Han berättade för henne att enligt honom så allt består av små små byggstenar som han kallar atomer. 

Jag vet inte om detta är sant men Azalea kan inte sluta prata om det iallafall!

Olympiska spelen

Min man var är med i olympiska spelen i år igen. Han var varit med 2 gånger tidigare. Han har faktiskt varit så duktig så att han vunnit dessa 2 år. Han vann även i år! Så i år satt jag i sekretariatet med domarna. Även då det är strikta regler med att tjej inte är välkomna vilket är idiotiskt. Jag försökte bjudna in några väninnor, men de hotade med att kasta ut mig då. Alejandro har tränat nästan hela året på gymnasiet med hans vänner. De hade en tävling på deras jobb, så den kom kommer högst upp får en summa pris pengar från jobbet. Han är jättestolt över sig själv! Och jag över honom. Nu ska jag skriva ett brev till Achilles och Alexis!

Alejandros fest

Alejandros jobb har haft en stor leverans från Alexandria. De ska fått jättemycket pengar för det också!  Så i kväll blir de fest. Min vännina är här för hennes man arbetar också på den rhodisk-egyptiska alliansen. Vi sitter utanför huset och dricker vin och äter druvor innan vi ska ta oss till festen nere i hamnen. Vi bor nästan högst upp på berget i ett tempel. Det är stort och vitt med stora pelare på uteplatsen. Vi är bland de rikaste familjerna här på ön.

Jag ska ha på mig det mest exklusiva tyget man kan hitta här på Rhodos. Min skräddare håller på att sy till tyget till en klänning. Azalea kommer att vara hemma med hushållerskan.

Sönernas sista utmaning

Mina söner Achilles och Alexis är på väg till ön Kreta för en sista utmaning innan de är redo för armén. De är borta i 2 veckor och jag vet inget om vad denna utmaning nu innebär. Jag bet inte vad jag ska skicka med dem heller för den delen. Kläder? Mat? Pengar? Jag pratade med majoren tidigare idag, men han svarade att allt kommer bli bra och att de inte skulle utsättas för allvarligare skador. Det gjorde mig mer fundersam. Jag skrev ett brev till pappa, han har själv varit soldat innan han blev allt för gammal. Han skrev att den sista utmaningen var ett test på om man faktiskt var stark nog att kriga och om man var redo för det. Jag hoppas att de kommer hem oskadda.

Azalea har spelat lyra för hennes skola. Hon är väldigt duktig på att spela. Eller det tycker jag åtminstone. Jag lärde mig spela lyra när jag gick i skolan, men det var ett tag sen.. Alejandro är hemma ett tag nu. Det är skönt att hemmet inte är så tomt och tyst!